Dagbok från Bornholm 2002

Birgitta Traxel, Eva Pettersson och Sara Mariasdotter

Tisdag 2 juli

Bornholms nordspets erbjuder ett flertal intressanta utflyktsmål, så vi stiger vi upp tidigt, för att kunna utnyttja dagen till fullo. Efter en bastant dansk frukost, tar planerandet vid. Alla vill vi ju beskåda den gamla borgruinen Hammershus, så den får bli punkt nummer ett på program met. Anders, som besökt platsen tidigare, rekommenderar en promenadstig från borgen längs med kusten, runt Hammer Odde, ned till Sandvig.Då onsdagen är resdag, beslutar vi oss, på in rådan av Birgitta, för att även hinna med en tur till Bornholms största hällristningsfält, beläget i Slotslyngen, på västra sidan. Någon har också hört talas om en lokal marknad, som ska gå av stapeln kvällstid på stranden i Sandvig Låter kul! Dagens upplägg är klart ,vi gränslar apostlahästarna och sätter av mot Hammershus.

Vi vandrar över blommande ängar och genom hagar med fridfullt idisslande kossor. Så dyker den upp, den medeltida borgruinen, belägen högt uppe på en kulle, med en väg som slingrar sig upp mot krönet, precis som i sagan. Borgen är större och mer välbevarad, än jag trott den skulle vara. Ett påtagligt maktcentrum från vilket kungar eller biskopar under århundraden styrde folket och pressade ur dem betungande skatter. Utsikten uppe från krönet är vidsträckt, både in mot landet och ut över havet. Detta fick nog många fiender att hålla sig på behörigt avstånd!

Så småningom börjar vi ’nedstigningen’ mot kusten.Stigen längs med stranden är mycket vacker. Den slingrar sig genom brunbränt gräs, över nakna klipphällar och dyker då och då in i tunnlar av doftande rosenbuskage, med en nästan tropisk markvegetation och drillande koltrastar. Detta var första dagen på vår resa med värme och strålande sol, vilket inte gjorde saken sämre. Lättjan och glassbehovet smög sig på (som tur var dök en ensam kiosk lägligt upp), och vi slog oss ned för en längre rast vid Salomons kapell, ett litet förkristet kapell, byggt vid en helig källa, inte långt från nordspetsen.När vi repat krafter fortsatte vi runt udden, och kom så småningom fram till den fina badstranden i Sandvig. Badsuget blev påtagligt, men övermannades av suget efter mat. Vi hittade en öppen matvaruaffär, gick hem till vandrarhemmet och fixade en rejäl middag.

Mätta och nöjda, beslöt vi oss för att cykla till hällristningarna och titta på solnedgången.

En härlig känsla att cykla runt utan packning! (Eftersom jag var den mest cykelotränade, hade jag, följdriktigt, tagit med mig mest packning. ) Då vi vek av från den stora vägen in på en skogsväg, överfölls vi av enorma myggmoln, vilka gjorde sitt bästa för att få oss att avvika från den rätta vägen och hamna i diket. Vi lyckades dock skaka av oss inkräktarna, och hitta

fram till hällristningarna. Dessa utgörs av skeppsmotiv, offerskålar,och cirklar med kors ,från

bronsåldern. Något jag inte träffat på tidigare i hällristningssammanhang, var fotavtryck. Sjukgymnasten Birgitta konstaterade genast att denna urtidsmänniska måste ha varit en plattfotad vuxen. Sedan satte vi oss tysta oss på berghällen och såg solen, som en fullmogen frukt, falla ner i sädesfältet framför oss. Just då kändes det som om tiden stått stilla. Som om vi lika gärna kunnat vara en grupp bronsåldersmänniskor, som sett solen gå ner och som bett om dess åter- ståndelse till en ny dag. Långsamt reser vi oss och tystnaden bryts. En grupp högljudda turister närmar sig. Magiken är bruten.

Väl tillbaka i Sandvig, tar vi oss ner till stranden, letandes efter den lokala marknaden.

När vi är på väg att ge upp, hamnar vi mitt uppe i den. Den ligger avskilt bakom en udde, och

förutom vi, verkar få turister ha hittat dit. Här säljs allt möjligt och omöjligt. Krimskrams blandas med välgjorda hantverksprodukter. Gubbar med gummor. Hundar med katter. En bit ner på ’affärsgatan’, har en grupp människor samlats i en halvcirkel runt en mager, gitarrspelande man. Rösten är medryckande. Trots sin gängliga kroppsbyggnad, har han en fyllig och svängig stämma. Till min glädje hör jag att han spelar några Kim Larsen-låtar, från ’den gamla goda’ tiden, och kan inte låta bli att stanna till och svänga med. Ett glas rödvin gör det ännu lättare. Ser ut över vattnet. En mörk, kompakt molnbank delar himlen diagonalt som ett teaterdraperi. En kanotist, på väg ut i bukten, gör ett lappkast och paddlar snabbt tillbaka. Det tar en minut, sedan är ovädret över oss. Servitriser hoppar upp på borden och tar tag i de fastskruvade parasollen, som hotar gå till väders. Försäljare packar vant ihop sina varor i en rasande fart, folk hoppar in i sina bilar och kör därifrån. Inom loppet av tio minuter, så ligger scenen öde och tom, och aktörerna är försvunna.Vi, en liten skara genomblöta turister, trängs under restaurangens tak. Anders balanserar sin halvätna matportion, medan jag har räddat undan vinet.

En man kommer ut från restaurangen, får syn på vår grupp och utbrister med dansk lakonism:

- "For Sören, så kan man ju osse spise!"

Sara Mariasdotter

Onsdag 3 juli

Vi cyklade från Allinge vid tiotiden efter en riklig frukost och efter att ha packat ihop alla våra grejer.

Vi gjorde ett stopp på Bornholms konstmuseum, en modern vit byggnad. Här mötte oss konstnärer som Kars Isaksson som bl a målat av Gudhjems solbelysta tegeltak. Mest imponerad blev jag av Oluf Høsts målningar som blev mer abstrakta ju äldre kontnären blev. Bäst minns jag hans målning Vinternatt i olika blå nyanser.

Efter några sega uppförsbackar kom vi fram till Gudhjem. Vi bestämde oss för att åka ner till hamnen. Här var massor med turister och trafik. Vi bestämde oss för att äta lunch på ett crêperi, där vi så småningom fick plats. Så trampade vi vidare mot Listed och Skottehjemmet.
Skottehjemmet låg högt uppe i odlingsbygden och liknade en lantbruksskola. Vi samlade ihop allt ätbart och delade broderligt på kvällsmaten. Rummen var smakfulla och sängarna härliga. (BT)

Torsdag 4 juli

Solen sken när vi vaknade. Vi åt en riklig och välsmakande frukost i den trevliga och ombonade matsalen. Så packade vi våra cykelväskor för en utflykt i Svanekes omgivningar.

Vi gick den branta backen ner till landsvägen vid Listed där det finns ett bronsåldersröse. Där är också en samling bautastenar som kallas "den heliga kvinnan och hennes tio barn". Sägnen säger att kvinnan ville förhindra att hennes barn skulle bli ihjälslagna och därför förvandlade hon dem till stenar. Det är bättre att vara en sten än att ligga under en, lär hon ha sagt. I äldre tider var man noga med att hälsa ärevördigt på kvinnan och hennes barn när man färdades förbi dem om aftonen. "God afton heliga kvinna med dina tio barn", skulle man hälsa henne. Om man underlät att göra det var det troligt att man råkade ut för någon olycka.

Vi hälsade alla på den heliga kvinnan innan vi cyklade vidare mot det lilla fiskeläget Listed som ligger 2 km norr om Svaneke. Där tog vi en promenad i hamnen, tittade in hos guldsmeden Sebastian Frost och beundrade hans vackra, fantasifulla guld och silversmycken.

Väl framme i den lilla pittoreska staden Svaneke tog vi god tid på oss att titta på konsthantverk i olika färger och material. Vid glastorget ligger glashyttan där det kvinnliga glasblåsarna är i full gång med att tillverka färggranna och originella glasföremål.

Efter en lunch i rökeriet bestående av rökt sill och potatissallad begav vi oss till karamellbutiken, bolchekogeriet, där trängseln var stor för att se hur karamelltillverkningen gick till. Efter provsmakning kunde man inte motstå frestelsen att köpa sig en strut.

Färden gick vidare till Årsdale, ett samhälle några kilometer söder om Svaneke. Där finns ett stenhuggeri och en väderkvarn som fortfarande är i drift.

På kvällen kunde man lyssna på jazzkonsert i Svanekes hamn eller promenera och lyssna på vågskvalpet och måsarnas skri vid klippstranden nedanför Skottehjemmet.

Dagen avslutades med jordgubbar och mjölk i solnedgången på altanen innan vi lite frusna gick till sängs. (EP)