Den lilla ekologin

När man tänker på ekologi, tänker man kanske på Brasiliens urskogar, radioaktivt avfall från kärnkraftverk och andra liknande, storslagna problem. Dem kan jag inte göra mycket åt, tyvärr – möjligen rösta på ett annat parti. Men det finns en liten ekologi, där jag faktiskt kan göra något. Man kan tycka att det lilla jag kan göra är en droppe i havet. Jo, för all del, men havet består av droppar. Det är som Piet Hein säger:

Der findes en slags optimister

som burde slås langsomt ihjel-:

Dem der sætter sig ned og tror

det altsammen går af sig selv.

Der findes en slags pessimister

som bør udryddes tand for tand:

dem der tror at det dog ikke går

selv om man gør hvad man kan.

Min egen soppåse! I Sverige är väl soporna så separerade att man tänker att det inte är så mycket att tillägga. Men ändå:

Mjölkkartongerna: Skölj ur dem och vattna krukväxterna med vattnet. Det är en mild gödning för växterna, och det blir ingen dålig lukt av soporna. En avklippt mjölkkartong blir en utmärkt blomkruka för småplantor som skall planteras ut när det blir varmt nog.

Yoghurtbägare: är bra små krukor för försådd om våren. (Men yoghurt är så enkelt att göra själv, och mycket billigare.)

Ölflaskor och ölburkar: Skölj ur dem innan du slänger dem. Öl är, precis som mjölk, mild gödning för krukväxterna.

Äggskal: Numera har jag höns, och de får alltid tillbaka skalen, krossade. I Sverige brukade jag alltid spara äggskalen i tanke att lägga ut dem på gräsmattan på våren, som ett litet näringstillskott. Men småfåglarna åt upp varenda smula. De behöver mycket kalk i äggläggningstider.

Det är ett hett ämne för mig, för här är miljörörelsen bara i början. Jag har grannar som slänger soporna rakt ut genom bakdörren, trots att de betala sophämtningsavgift. Gammal tradition, men förr var det potatisskal och kanske en spräckt lergryta, på sin höjd en sardinask som snart rostar sönder. Nu är det plast och nylonkläder som aldrig tar slut. Jag är en sån där tant som sorterar soporna efter alla fester. Folk skrattar. Jag kan inte frälsa världen, men jag behöver inte göra den sämre! Nu äntligen har vi i alla fall fått återvinning av plastflaskor och aluminiumburkar. Glasåtervinning har vi haft några år. På ett miljömöte uppe på observatoriet fick jag löfte om att snart skall de börja samla in papper också, tack för det! För ett par år sedan lyckades jag bli av med ett ton papper från teleskopet. Ett ton! Det kan man ju inte bara köra till tippen, det är material! Nu börjar det fylla på igen, så nu hoppas jag insamlingen blir av. Och då är det ändå inga papper som bara är använda på ena sidan, för dem använder jag när jag skriver. Om det sen blev återvinning av annan plast (skall vara mycket lätt, har jag hört) och metall (hundmatsburkar ibland åt kattungen), så skulle jag inte ha några sopor alls.

Ingegerd Hosinsky

Ingegerds reflektioner om vad man själv kan göra i ekologisk anda är värda att begrunda. Ni andra medlemmar och NOS-läsare får gärna bidra med egna tips. Skriv och berätta! / Red.