Ekologisk etik? (NOS 1/2000)

Jag undrar, om du är lika okunnig som jag har varit beträffande Aldo Leopold.
I den romantiska lilla romanen The Bridges of Madison County av Robert James Waller säger den manlige huvudpersonen Robert Kincaid (på film gestaltad av Clint Eastwood) i en filosofisk utläggning om den mänskliga naturen "Rachel Carson was right. So were John Muir and Aldo Leopold". Jag reagerade inte särskilt när jag läste det, även om namnet Leopold var mig obekant. Men en kort tid efteråt läste jag en bok som min amerikanska geografkollega Cathleen hade skickat mig. En av hennes kollegor hade gjort slag i saken och flyttat till en avlägsen stuga i Maines skogar och hans naturnära upplevelser hade inspirerat honom att skriva en samling essäer och reflexioner i god naturdagbokstradition. Resultatet blev boken Upcountry, Reflections from a rural life (Lyons & Burfield 1991), i sig en mycket angenäm läsupplevelse. Redan i förordet, där han redogör för sitt beslut att bryta upp från stadslivet skriver han "For what I'm doing here, I turn to Aldo Leopold, who has already said so much of what any of us needs to hear that I could quote him all day: 'There are some who can live without wild things and some who cannot.'"
Så vem var då denne Aldo Leopold? Mina svenska uppslagsverk hade inga upplysningar, inte heller mina ekologiböcker. Men Cathleen nöjde sig inte med att berätta utan skickade mig också ett exemplar av A Sand County Almanac. And Sketches Here and There (Oxford Paperbacks, Oxford University Press) och jag blev en bok och många reflexioner rikare.

Aldo Leopold (1887-1948) beskrivs som den amerikanska miljövårdens fader. Med en master-examen från Yale Forestry School fick han tjänst i US Forest Service och från 1933 till sin död var han professor i viltvård (game management) vid University of Wisconsin, där han utvecklade en institution för viltekologi (wildlife ecology). Han fungerade också som rådgivare åt amerikanska regeringen i miljövård.

Det var 1935 som han köpte en nergången och övergiven gård i Sand County, Wisconsin där han och familjen sedan tillbragte sin lediga tid och där han kom att göra många av sina naturreflektioner. Där sammanställde han boken A Sand County Almanac, som anses vara hans mest kända verk, även om han som forskare publicerade åtskilliga rent vetenskapliga arbeten. Han avslutade förordet till boken den 4 mars 1948. Drygt en månad senare dog han av en hjärtinfarkt. Först året därpå kom boken ut. Fyrtio år senare utkom den minnesutgåva som jag har fått tillgång till.

Denna bok kunde ha blivit en bland många naturskildringar som bygger på årets rytm, men åtminstone två omständigheter gör den till något mer. En av dessa är kombinationen av Leopolds verbala förmåga och sakkunskap. Hans kunskaper och hans iakttagelseförmåga i förening med förmågan att formulera sina intryck i litterär form gör budskapet lättillgängligt. Den andra är hans ambition att inte enbart göra dagboksanteckningar om fåglar och blommor utan att formulera en ekologisk etik. Boken kan ses som en essäsamling i tre delar. Den första utgörs av den egentliga naturårsboken. Den andra är en samling skildring av naturupplevelser från olika håll och skeden i hans liv, försedda med eftertänksamma reflexioner. I den tredje delen tar han steget till att omvandla iakttagelserna till allmängiltiga ekologiska principer.

En av pärlorna i boken är skildringen av hur han sågar upp en stor ek som träffats och dödats av blixten. Årsring för årsring, sågtag för sågtag skär författaren inte bara genom stammen utan också genom Wisconsins naturhistoria tillbaka till 1865, när eken vid inbördeskrigets slut fick sin första årsring. Han sågar genom 1930-talets "dust bowls", genom år av torka och utrotning av arter - 1910 när en epidemi tog kål på miljoner tamaracks (Larix laricina), 1908 när puman utrotades i Wisconsin, 1899 när någon sköt delstatens två sista passenger pigeons (Ectopistes migratorius), 1874 när man för första gången fäste taggtråd i ekar och 1866 när den sista inhemska älgen dödades i Wisconsin.
En annan pärla är den pedagogiska berättelsen om den roll som Bur oaks (Quercus macrocarpa) har spelat i traktens naturhistoria. Ekarna kom som stormtrupper till prärien och utkämpade en strid med återkommande gräsbränder. I kampen deltog kaniner och möss som opålitliga, ombytliga allierade.
En annan minnesvärd essä handlar om morkullans dans i kvällningen och ytterligare en är berättelsen om den tuffa lilla överlevaren "65290", en chickadee, som Leopold själv ringmärkt och som återkom fem vintrar innan han rapporterades "missing in action".

Leopold är inte någon vegan, inte någon sentimental naturromantiker. Han är jägare och fiskare men på samma sätt, menar han själv, som de amerikanska urinnevånarna och de första pionjärerna som inte jagade och dödade för nöjes skull och för trofeerna utan för det omedelbara behovet. Men denna insikt var ingen självklarhet ens för Leopold och han skildrar uppriktigt smärtsamt hur den kom till honom genom en döende varghonas gröna ögon sedan han i sin ungdom, "full of trigger-itch", varit med om att utplåna en vargfamilj.

Förmågan att se det stora i det lilla, att inse och att kunna förklara de ekologiska sammanhangen utifrån iakttagelser som nästan vem som helst skulle kunna göra men som de flesta kanske förbiser, är utmärkande för Leopold. I bokens tredje del, "The Upshot", lyfter han alltså resonemanget från rena iakttagelser till en mera allmängiltig, analytisk nivå. Här söker han svar på frågor om varför naturupplevelser är nyttiga för människan, vad som menas med vildmarkens värde, om miljövård kan försvaras på rent ekonomiska grunder och icke minst hur man skall kunna formulera en ekologisk etik. Leopold efterlyser ett "nytt etiskt steg". Det första etiska steget är, åtminstone för västerländsk kultur, formulerat i Gamla testamentet och de tio budorden, som rör förhållandet mellan individer. Det andra etiska steget, som sammanfattas i kristendomens gyllene regel, kan sägas sätta individen i förhållande till samhället. Men det behövs en tredje etisk nivå - en genomtänkt hållning till marken (the land) och till de djur och växter som lever på och av den.
Visserligen har mycket hunnit förändras i människans och samhällets förhållande till naturen under de femtio år som har gått - ibland till det bättre, men dessvärre alltför ofta till det sämre. Insikter och kunskaper om ekologiska sammanhang och problem har måhända ökat, men samtidigt har begreppen "ekologi" och "miljö" exploaterats som argument både i kommersiell marknadsföring och politisk propaganda. Det är högst diskutabelt om vi verkligen har kommit närmare en ekologisk etik - ett förhållningssätt som inte enbart innebär rättigheter utan också skyldigheter. I alla fall är det långt till en allmän insikt.

I viss mån kan läsningen kanske hindras av att man, som jag, inte är nära bekant med den nordamerikanska flora och fauna som Leopold skildrar, men inte mer än att man mycket väl kan leva med i hans iakttagelser och analyser. (Boken är dessutom illustrerad med utsökta teckningar av Charles W. Schwartz). Jag ansluter mig till Kimber och Waller som riktade min uppmärksamhet på honom och tror, att A Sand County Almanac har något väsentligt att säga oss än idag, i en tid som knappast är mindre fixerad vid lönsamhet än Leopolds tjugo-, trettio- och fyrtiotal.


Anders Schærström 

PS. Aldo Leopold är emellertid nämnd på flera ställen i De ekologiska idéernas historia av Donald Worster (SNS Förlag 1996)