Hej!

Jag heter Ingegerd Hosinsky, och det var mig föreningen besökte härom året på La Palma. Det var så trevligt – hoppas det blir fler gånger!

Jag kom hit för över 20 år sen genom mitt arbete. Jag är bibliotekarie på K. Vetenskapsakademiens solobservatorium här. Det är ett litet forskningsbibliotek i en mycket begränsad vetenskap, så jag är bara där en gång i veckan. Jag arbetar också som guide på flera av de andra teleskopen, och som guide för turister när kryssningsfartygen kommer. Det börjar komma en del svenskar nu, så jag talar svenska ibland; annars har jag mest arbetat på tyska, engelska och spanska. Engelsmän och skandinaver är mina favoriter, engelsmännen därför att de är väluppfostrade och aldrig klagar när det regnar, och skandinaverna för att det är mitt eget folk.

Byn jag bor i heter Las Tricias. Det är en av de större byarna i kommunen, som heter Garafia, i det nordvästra hörnet av La Palma. Här bor över två hundra människor, utom alla utlänningar, som kommer och går. Vi har en hippie/gröna vågen-koloni här, för det mesta stadsbor som bor i en grotta några år och som så småningom återvänder till varmvatten och kreditkort.

Det här är något så ovanligt som levande landsbygd. Här finns kyrka, affär med bar, skola och postlåda. I grannbyn Pantagorda, tio minuter med bil, finns allt man kan behöva i livet. Närmaste stad, Los Llanos, 45 min med bil (men det finns buss). Tillmitt arbete uppe på Roque de Los Muchachos, 45 min. Så i verkligheten bor jag väldigt centralt! Allting finns inom räckhåll. När man bor på landet kan man ha trädgård och odla sina grönsaker själv. Man kan ha höns och få färska ägg varje dag. Man kan producera sitt eget kött – men det överlåter jag åt grannarna. Mina kaniner omvandlar ogräs till högvärdig gödsel. Tempot här är lugnt, solen skiner, grannkontakten är god och man behöver inte var så märkvärdig själv. Det är ett gott liv.

På sistone har jag börjat skriva om min ö, dels för att så många människor har varit på semester på Gran Canaria och därför tror att de vet allting om Kanarieöarna , dels för att helt enkelt beskriva en tillvaro som kanske kan förefalla främmande för en svensk storstadsbo, men som ändå har så många beröringspunkter med Sverige, så som det var när jag var barn på femtiotalet. Jag återkommer!

Ingegerd Hosinsky