Brev från La Palma: Vinter.

 

Det regnar. Turister som kommer hit blir besvikna. Det skulle ju vara evig vår! Som svensk kan jag upplysa dem om att vår faktiskt kan betyda snöstorm – även här. Nå, snöstorm har vi inte, inte på de höjder där människor bor, men väl uppe på fjället. Här nere har vi vanlig vinterstorm med regn och blåst sedan nästan två veckor. Vi kan se snön härifrån, men på vår höjd (700 m) har vi inte ens frost. Men det kluckar och porlar av vatten, och det är kallt och otrevligt att vara ute. Grannasmor dröjer med att släppa ut getterna, och hämtar in dem tidigt på kvällen.

Nu har de killat, och det finns vit getost igen. För på landet följer man årstidens skiftningar, och när getterna är dräktiga finns det bara gul goudaost, en evig källa till förvåning för främlingar, som är vana vid att alltid ha allting i sina stora snabbköp. Men det har sitt behag med en liten landsortsbutik: det finns två sorters tandkräm, och så tar man den ena. Snabbt och enkelt. Sist jag var i Sverige räknade jag till arton sorter – vem i hela världen behöver så stort urval av tandkräm? Om man blir utan pengar, kan man lösa in en check i affären. Kredit på bensinmacken. Om man inte har frimärken, stoppar man brev och pengar i en plastpåse och lägger det på brevlådan, utanför affären.

Mandelträden borde stå i full blom, men stormen har tagit det mesta, och mandelblomsfesten i grannsocknen har skjutits upp. Men det går nog lika bra att dricka kommunens vin (bara en sån sak!) och äta mandel nästa vecka, utan blommande mandelträd, och dansa kan man göra jämt, åtminstone här. Det har inte varit någon dans sedan trettondagsafton, en hel månad sen.

Gräset står högt och frodigt. Det blir gott om hö i år. Ängarna står i full blom. Floran är artfattig men individrik, det är mest olika slags vildkål och små vilda ringblommor. Det är så vackert med alla vita och gula blommor i det gröna.

Det är gott svampår, vi har ätit svamp nästan varenda dag sedan vinterregnen började i slutet på oktober. Om det fortfarande finns champinjoner, så syns de inte längre i gräset, men på vårt hemliga ställe i skogen finns det kantareller.

Just nu plockar vi inte svamp, för det är kallt och vått. Men när regnet håller upp hämtar vi vild sallad på ängen och kryddörter och källkrasse vid en kallkälla.

Det blir mörkt tidigt nu. I skymningen stillar vi djuren, de får extra matransoner nu, och jag hämtar in ved. Jag har en öppen spis i sovrummet. Det är mycket sällan något sevärt på TV, så efter kvällsmaten tänder jag brasan och sätter mig vid skrivbordet. Vintern är en tid för brevskrivning och goda böcker.

Men när det inte regnar skiner solen, en varm tröstande sol. Då gör vi långa vandringar och besöker de små byarna i norr, där knappt en människa bor kvar. Och de få gamla, som fortfarande bor där, är ensamma och pratsjuka och berättar gärna om gamla tider, och vi får ännu en pusselbit till socknens historia.

Vintern är den bästa årstiden här. Man har tid till eftertanke, och hjärnan är sval. Det gäller att passa på att tänka nu, för när det blir afrikavind i sommar går det inte.