Kárahnjúkarvirkjun - omstritt kraftverksprojekt på Island

Europas största jökel är Vatnajökull på Island, med en yta av ca 8000 m² eller ungefär lika stor som Västmanland. Smältvattnet från den ger upphov till många floder, t ex den mycket korta Jökulsá á Breðamerkursandi (som rinner ut i Atlanten mellan Skeiðarársandur och Höfn i Hornafirði på sydlandskusten), Jökulsá á Fjöllum (som via bl a Dettifoss faller ut i Axarfjörður på Nordlandet) och Jökulsá á Dal (även kallad Jökulsá á Brú; passerar sjön Lögurinn och mynnar i Héraðsflói på Östlandet).

Jökulsá á Dal är med sina 150 km den längsta av floderna på Östlandet. Den rinner alltså mot nordost, och mellan dess början och biflödet Kringilsá på nordsidan av Vatnajökull finns ett av den isländska renstammens sommarbetesområden. Trakten som ligger ca 50 km SO om berget Herðubreið är svårtillgänglig, i en utförlig beskrivning av isländska platser och områden från mitten av 1960-talet (Landið þitt av Þorsteinn Jósepsson och Steindór Steindórsson) sägs att man inte kan ta sig över Jökulsá till hästs utom möjligen uppe vid Vatnajökull vid ringa vattenflöde. Å andra sidan är flodklyftorna ibland så smala att man har hoppat över dem. Den stora mängden smältvatten som flyter genom floderna har bitvis åstadkommit landskap av stor skönhet som vid Dimmugljúfur, en av Islands med storslagna raviner.

Säg den skönhet som får vara för evigt. Floderna är inte blott en fröjd för ögat, utan också en betydande energikälla. Politikerna på det alltmer glesbefolkade Östlandet ser på kommunalmäns vis en möjlighet att öka antalet arbetstillfällen i bygden. En alternativ inkomstkälla är visserligen turismen - som är allt betydelsefullare för Island - men den är säsongbetonad och sysselsätter till stor del mindre utbildad arbetskraft. Renar och sädgäss har ingen rösträtt och det isländska Alltinget har, under starka protester från inhemska och utländska naturvårdsorganisationer, godkänt planer på omfattande kraftverksbyggen i området med syfte att ge energi till ett stort aluminiumsmältverk i Reyðarfjörður vid Östlandskusten. Just vid Dimmugljúfur skulle en 190 m hög damm byggas. Området kommer ju också, förstås, att skäras sönder av vägar, dammar och kanaler. Kraftverkens totala kapacitet anges till minst 500 megawatt, smältverket skulle framställa 3-400.000 ton aluminium om året. Investeringskostnaderna uppskattas till ca 30 mdr sv kronor för kraftverket (som skall bekostas av de 300.000 islänningarna) och till ca 10 mdr kr för smältverket. Om bygget fullbordas kommer ca 80 % av den isländska elkraften att användas till aluminiumframställning. Norsk Hydro som ursprungligen skulle bygga smältverket har dragit sig ur projektet när man såg hur omstritt det var men i stället har det amerikanska Alcoa seglat upp som intressent.

Satsningen är jättelik i förhållande till den isländska ekonomin, och naturvännerna pekar på att övriga investeringar kommer att bli mycket små under ca tio års tid och undrar hur det går om smältverket inte skulle bli lönsamt.

Frågan är inte helt avgjord, ambassadör Svavar Gestsson i Stockholm har gjort bedömningen att chansen / risken att bygget kommer till stånd är 70-80 %. FNSiN:s styrelse framförde i september i ett brev till den isländska miljöministern Siv Friðleifsdóttir sin oro för projektets miljökonsekvenser, att vi anser nackdelarna vara avsevärt större än fördelarna och att vi förordar att frågan omprövas.

Erik Elvers