Brev från La Palma.

Det har blivit sommar, efter denna kalla vår. Dvs, det är midsommartid, men ännu är vi i brytningen mellan vår och sommar. Efter de svåra ovädren i början av mars, då sju människor omkom i översvämningarna på Tenerife och stormen slet ner takkonstruktionen på min terrass, fick vi en veckas sydvind, calima (levante, scirocco, schamsin), och allting torkade ut. Jag vattnade plantorna på terrassen så gott det gick, men kom inte åt riktigt, vinstockar och hela härligheten låg på golvet, så en del plantor dog. Sen fick jag ett nytt tak gjort, ordentligt gjort den här gången, och nu har jag planterat om och gjort i ordning alla krukor. (Kryddväxter och blommor på terrassen, rosor och trädgårdssängar på friland.) Sedan fattas bara en dyna till den nya bänken, så jag kan sova ute när det är varmt, och så skall det bli en grillplats i ett hörn. Sedan är terrassen färdig.

Dagarna före midsommar hade vi calima igen. Termometern gick upp till 40° och det låg ett vitt dis över nejden, ingen sol och ingen skugga, bara detta vita dis. Men än är huset svalt, bara 32° inne, så än kan man komma undan den förfärliga hettan. Längre fram i sommar blir allting upphettat – allt man rör vid är varmt, vattnet är varmt, metallytor bränns, och allt man inte vattnar dagligen dör obönhörligen. Om det blir en het sommar vill säga. Vi har haft en lång rad svala, fina somrar, men det här hänger ihop med solaktiviteten. Vi är nu i maximum (eller rättare, vi har just passerat statistiskt maximum), och det är troligt att det blir varmt.

Man får inrätta sig för sommarliv: hänga upp silvergardinerna, komma ihåg att öppna vattenkranen med högerhanden, för man vill ju inte ha varmvatten, koka potatis, makaroner och ägg på kvällen, som blir kalla sallader dagen efter, för man kan inte stå vid spisen under dagen, leta fram solfjädern (tack för den uppfinningen!) och vänja sig vid siesta igen, för det finns inget annat att ta sig för på eftermiddagen. TV ger bara skräp. Varken ettan eller tvåan, där det ibland sänds bra program, går in när det är sydlig vind. Det är bara ränder och prickar och skrap i rutan. Då är man hellre utan. Videon har gett upp i hettan, och kassettbanden förstörs om man spelar dem. Radion ger inrikespolitiska program och fotboll.

Det blir till att lyssna till naturljuden utifrån: syrsorna spelarfrenetiskt, grodorna i dammen kväker, och alla nya insekter föds. (Många av dem sticks eller bits när det är varmt.) Hönsen står i den lilla skuggan mellan kaktusarna med öppen näbb och utspända vingar för att få in lite luft under dem, och nu är det livsviktigt att de har friskt vatten hela tiden, annars dör de också. De här dagarna tar de semester, värper inte ett ägg, och det är väl inte att undra på. Kattungen ligger och sover på pianolocket hela dagen med tassarna hängande, så orörlig att jag till slut måste peta på henne för att se om hon är vid liv. Det är en avundsvärd förmåga att kunna sova bort hettan; själv blir jag bara tung och trög och rastlös, och kan inte ta mig för någonting, kan inte koncentrera mig på någonting. När man tänker efter är det faktiskt inte alls konstigt att Bibelns helvete utmålas som brinnande eld.

Men än har vädret inte bestämt sig, vinden vrider och vänder, och ibland är det så kallt så man får ta på sig koftan. I förrgår regnade det!

Ingegerd