Örskär

En grupp från FNSiN besökte Örskär första helgen i september, under Birgitta Traxels ledning, och eftersom resan kan betecknas som en miniexpedition följer här en minirapport.

Allmänt om ön

Örskär ligger öster om Öregrundsgrepen i södra Bottenhavet, strax norr om Gräsö som i sin tur ligger utanför Öregrund. Ön har en längd av ca 2.5 km såväl i N-S som i V-Ö och en yta av ca 4 km² varav 3 km² är naturreservat med syfte att bevara öns karaktär av skärgårdsö som är obetydligt påverkad av modern exploatering. Berggrunden är kalkrik och 18 av landets 24 orkidearter har påträffats här. Ön är flack, få delar når över 10-metersnivån och högsta punkten är 12 m ö h. Landhöjningen är betydande, ca 6 mm/år. Ännu under vikingatid var Örskär endast en samling spridda skär och grund. En stor del av stranden består av klipp- och stenterräng medan det inre av ön är skogtäckt. Det finns några få öppna inägor och också några små sjöar.

Redan 1687 uppfördes en träbåk på öns NV udde. Sedan det förstörts i en åskeld 1737 byggdes följande år ett stentorn (ritat av Carl Hårleman) som 1769 fick belysningen ytterligare moderniserad genom att världens första blänkfyr installerades med urverk med roterande linssystem. Fyrljuset befinner sig ca 37 m ö h. Det är inte trappor som leder upp till toppen av fyren utan en spiralformad gång, detta för att det skulle vara lätt att forsla upp bränne. Man har, f ö, en mycket fin utsikt uppe från toppen av fyren.

Som mest, i början av 1870-talet, bodde ca 70 personer på ön och livnärde sig på fiske och jordbruk förutom på fyrarbetet. Juldagen 1877 inträffade dock den svåra olyckan då 15 personer på väg hem från julottan på Gräsö drunknade då en stormby träffade deras båt, och ön avfolkades sedan ganska fort.

FNSiN-resan

Deltagarna i FNSiN-gruppen sammanstrålade vid färjeläget i Öregrund och körde tillsammans de två milen upp över Gräsö till Örskärssundet där passbåt går över till södra Örskär. En skarv flög över vattnet medan vi for över sundet. Fyrplatsen, med vandrarhem, ligger 2 km därifrån på NV udden (utanför naturreservatet). Stig och Sigrid skulle bo på vandrarhemmet medan Birgitta, Kaj och Erik skulle tälta. Vandrarhemsvärden föreslog att tältarna skulle slå sig ner mitt på ön i skogen men för att hålla gruppen något så när samlad uppsökte tältarna i stället en skyddad skreva strax öster om fyren. Under rekandet efter tältplats hade vi turen att få se den fridlysta gölgrodan. Det är gott om kullersten på marken - vilket f ö försvårat det lilla jordbruk som bedrivits, ett stenröse vid en av inägorna mitt på ön innehåller ca 18 m³ sten som plockats på en yta av ca 500 m² - och det var inte så lätt att hitta bra tältplatser. Tälten var dock små och kunde sättas ner på plana ytor nära varandra även om Kaj hade en "vallgrav" utanför sitt. En fördel med denna plats jämfört med skogen var närheten till stranden, vädret var sommaraktigt ännu denna helg och lockade till många bad. Efter eftermiddagsbad och kvällsmat hade gruppen en gemensam solnedgångsskådning med knytkalas. Det var något molnigt vilket påverkade skådningen men inte kalaset. Sedan detta avlutats letade tältarna sig tillbaka till sin skreva. Den var inte så lättfunnen i mörkret (ficklamporna räckte inte så långt) och vi var tacksamma mot Birgitta som förordat en plats så nära fyren. Sedan vi omsider hittat rätt tände Kaj sin medförda gravlykta som riktmärke.

Efter en liten stund får vi en säregen upplevelse i form av ett "svagt" (mjölkvitt) stort norrsken som pulserar på himlen.

På söndagsförmiddagen gav vi oss av på vandring runt norra delen av ön. Havtorn växte här och där. Vandringen innebar en hel del klättrande upp och ner för klipporna och, för några, vadande genom ett par små sjöar. Vid ett tillfälle fick vi syn på en människa långt borta på en udde, när vi kommit närmare tittade vi bort mot den i kikaren och tyckte siluetten var litet konstig varefter "människan" bredde ut vingarna och lyfte - det var en ovanligt fullvuxen havsörn! Att se den och hur stor den faktisk är var bara det värt resan.

Vandringen påbörjades i långbyxor och tröjor men i värmen försvann det ena plagget efter det andra ner i ryggsäckarna. Efter lunch och flera bad tvärade vi tillbaka över ön på stigen från Svartglo förbi inägan vid Maren och fick i skogen se en tjäder. Däremot missade vi de bändelkorsnäbbar en medpassagerare i båten tillbaka till Gräsö sett under helgen.

Lästips

Värt att se i Sveriges Natur (utg av Sv Naturskyddsföreningen)

Örskär Upplandskustens pärla (häfte utg av Skärgårdsstiftelsen)

Skärgårdsnatur 2002 (dito)

texter på nätet (t ex www.skargardsstiftelsen.se/ssok/orskar och Stig Sandelins hemsida om Örskär förr och nu home.swipnet.se/~w-86149/orskar)

Örskär (naturreservatsfolder, utg av Länsstyrelsen i Uppsala län)

Det framhålles att ön bör upptäckas i verkligheten - den var en mycket trevlig bekantskap!

Erik Elvers