Recension

Jag tror inte att jag läst någon annan bok som handlar så lite om det titeln antyder.

Simon Winchester’s The Map that Changed the World (Penguin Viking) handlar inte så mycket om själva kartan som om den man som gjorde den och om den tid han levde i. William Smith (1769-1839) beskrivs i uppslagsverk som lantmätare och kanalbyggare men hans bestående insats var att lägga grunden till den moderna geologin. Det kan låta som om han var en välutbildad och aktad person. I själva verket var han son till en smed från byn Churchill i Oxfordshire, han blev faderlös vid 8 års ålder och när modern gifte om sig tog i stället en farbror sig an honom. Mest av en tillfällighet tycks hans boklängtan och kunskapstörst ha lett till ett intresse för mätmetoder. Av en annan tillfällighet blev han sedan lärling hos en lantmätare och vid 18 års ålder var han redo för egna mätuppdrag som i sin tur ledde honom in på kanalbyggen. Yrket gav honom tillfälle att under årtionden genomkorsa England och Wales till fots och med de kommunikationer som stod till buds i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Överallt samlade han fossil, gjorde mätningar och anteckningar som efter många år resulterade i en geologisk karta över England och Wales som i sina huvuddrag stämmer med moderna kartor. Det verkligt revolutionerande med Smith’s insats var emellertid insikten att man kunde särskilja olika geologiska lager (han myntade själv begreppet "strata") med hjälp av de fossil som ingår i sedimentäre bergarter. Därmed banade han väg för en helt ny uppfattning om jordens ålder, bildning och struktur. Följaktligen banade den också väg för utvecklingsläran.

Det handlar om en spännande tid. Det var en tid då England förändrades – en tid av då industrier uppstod, kolbrytningen kom i att förändra landskapet och samhället, kanaler grävdes och lärda sällskap bildades. Det var en tid då man började ställa frågor som ännu inte hade några svar och gamla sanningar blev ifrågasatta, t ex den att Skapelsen inleddes måndagen den 23 oktober år 4004 f Kr klockan 9 på morgonen – allt enligt biskop James Usshers beräkningar.

Ett av de sällskap som bildades var The Geological Society. Grundarna var emellertid snobbiga dilettanter som föredrog att sitta i eleganta salonger och diskutera plutonism och neptunism – dvs teorier om huruvida alla bergarter bildats av smältor från jordens inre eller som avlagringar i ett urhav - men föraktade fältarbetaren Smith som träget samlade fossil, mätte och karterade ute i landskapet. Så småningom blev emellertid dilettanterna åsidosatta och efterträdda av seriösa geologer och William Smith fick på sin ålderdom en välförtjänt upprättelse. En systerson, som han haft i sin vård, blev så småningom geologiprofessor i Oxford.

Fotnoter och andra sidosprång är talrika. Många av dessa utvikningar förefaller tämligen irrelevanta. Sålunda får man i en fotnot veta, att en person som figurerar vid ett enda tillfälle i boken veterligen inte var släkt med en samtida person med samma namn som – möjligen oskyldig - hängdes för ett giftmord. Priset tar nog upplysningen att en viss parlamentsledamot som vid ett tillfälle besökte Smith också var den förste som blev överkörd av ett lokomotiv.

Det skulle kunna vara smått löjeväckande, men flertalet fotnoter är relevanta och krumsprången bidrar i hög grad till att göra boken så charmerande och livlig. Det är i hög grad en skildring inte enbart av en människas skiftande öden utan i hög grad av det samhälle han levde i och dess förhållande till naturen.

Det är dessutom en vacker bok, illustrerad med utsökta små teckningar. Varje kapitel har en vinjett i form av en tecknad ammonit eller i ett par fall andra fossil.

Veterligen finns den ännu inte i svensk översättning.

Anders Schærström